Sitter på jobbet
Och passar på att använda blogg.se's nya app, den är verkligen bra :) skönt att kunna slänga iväg ett inlägg lite snabbt.
Hostan håller i sig men tror att det är på bättringsvägen. Jag dricker massor med the och använder vetevärme dynan över lungorna. Har fått för mig att värme löser upp slemmet :-P.
Vädret ska vara bra idag och ska tydligen bli varmt, uppmot 20grader.
Sitter och bråkar med mig själv vilken dag jag ska testa på. Om man räknar 14-dagar efter äl/insemination så har jag BIM på torsdag och då är det möjligt att testa på måndag dvs BIM -3, räknar man på vanliga cykeln så är BIM på lördag och då kan jag inte testa på måndag. Tror jag vill ha tid att greppa ett minus innan mensen dyker upp...
Ska man använda digitalt eller "vanligt" test? Vilka är bäst på att testa tidigt?
Testar
Testar nya blogg.se med iphone appen. Idag har jag molvärk i magen, undrar varför... Har någon varit med om det en vecka innan mens?
väntan dag nr 5
Inatt drömde jag att jag testade + på gravtestet, minns till och med vilket märke det var. Det var ett clearblue och pluset var super starkt. Mina tankar går på högvarv. Kan försöka förklara...
CB har ju ett digitalt test som står ex: inte gravid eller Gravid xx veckor. Deras test kan säga Gravid 1-2veckor, och det är från befruktning, alltså borde jag rent teoretiskt kunna testa tidigast 1vecka efter inseminationen dvs på torsdag och frammåt. Men samtidigt vill jag inte riskera att få ett falskt svar... AAH jag känner mig så frustrerad
Svar till Sommris
Hej gott folk!!
Vi fick en fråga på vårat förra inlägg: "Nyfiken på hur din man tänkt och reagerat nu när du fått en annan mans sperma i din kropp??"
Så för att svara satte jag, herr T, mig vid tangentbordet. Och hur tänker och känner jag kring detta?
Det är kanske inte så konstigt som man som "allmänhet" skulle kunna tänka sig. Jag har haft ganska lång tid på mig att vänja mig vid tanken - redan innan första läkarbesöket stod det nästan helt klart att jag inte hade några egna spermier och vid det första läkarbesöket fick vi klart för oss att om vi ville ha barn var det donation eller adoption som gällde.
Därför känns det inte direkt konstigt utan mera pirrigt att min fru nu är inseminerad. Det är de facto en annan mans spermier men om det tar sig blir ju barnet vårat!! Genetiskt till 50 % - praktiskt och känslomässigt till 100 %. Vi har påbörjat en enorm resa som kan få ett oerhört lyckligt slut :D
Till nästa gång: Må wähl!!
samlat mig
Sedan igår har jag ont i livmodern men hoppas att det ger sig snart. De var ju där och bråkade med den igår
Nu är det gjort!!
Alla läskiga tanker och konstiga känslor var just bara läskiga tanker och känslor som kommer när man är nervös.
Det var absolut inget fel på tiden, och inte hade de glömt att tina upp spermierna heller. På det hela taget var det faktiskt ingenting som gick fel.
Vi kom in 10 minuter efter tiden och träffade läkaren och en väldigt trevlig sköterska som förklarade precis vad som skulle hända.
Vad hände då? Allt såg bra ut och läkaren inseminerade 7,9 miljoner små simmare av bästa kvalitet precis vid mynningen till vänster äggledare. Efteråt kontrollerade de med ett VUL att ägget hade släppt och äggblåsan var borta och de såg färsk vätska där den varit.
Om precis en vecka är det blodprovstagning och mätning av progesteronhalten i blodet för att se att verkligen var en ÄL - en rutinåtgärd och läkaren betonade flera gånger att allt såg väldigt bra ut.
Nu början två mycket, mycket långa veckor av väntan. Vi hoppas så oerhört mycket att det är SÅ svårt att inte dra upp förhoppningarna till skyarna....
känslorna lever rövare
Just nu så virvlar det runt så sjukt mycket tankar i huvudet. Tänk om något blir fel, tänk om vi har missat ägglossningen att ägget släppte igår, tänk om de har glömt att tina upp spermierna eller avbokat min tid.
Försöker hålla tankar och känslor logiska men det funkar inte så bra alls.
Försöker samtidigt att inte bygga upp någon förhoppning, hur tror ni det funkar?
Idag har jag en öm livmoder och det värker i vänster äggstock, vad betyder det??
Nu hände det!
så nu har jag ringt Fertilitetsenheten.... Ska dit imorgon! Det känns som att man har vunnit högsta vinsten!
rastlös
Idag går mina tankar till den kontakt jag har på FL som går igenom samma sak som mig i samma stad.
Annars så är båda barnen lite små förskylda och jag känner mig splittrad och luven hur jag ska göra. Ä1 fick vara hemma idag hos sin pappa, kanske inte så mycket för vad tempen visar utan för att han var sliten och trött. Ä2 däremot visar sig ha temp nu ikväll men är pigg och som vanligt. Han har dagis kort imorgon så dit ska han iallafall, men frågan är om man ska ta hem honom direkt efter??
svar på en fråga
Hej Sommartjejen:
Det som kuratorn sa kring att berätta om omständigheterna kring uppkomsten (oj vad invecklat det lät nu)
Vi kom fram till att barn har en naturlig nyfikenhet om hur de blev till, och när ämnet kommer på tal så är man ärlig och gör det naturligt så att det inte blir något skambelagt...Sen finns det en lag som kräver att man berättar för barnet om att det är ett donator barn. Om vi inte gör någon stor deal av det så blir det inget större av det heller, utan det blir så självklart på något sätt...
Om vi inte skäms över det så behöver inte barnet göra det heller. Vi kommer även att vara öppna för familj och vänner kring ursprunget...
Känns som att det annars blir mixade signaler... Hej XX du blev till genom spermiedonation och det är inget att skämmas för men du får inte säga det till dina kompisar eller släktingar....
Förstår du hur jag tänker? Sen kommer vi nog inte använda namnet donatorbarn, utan ett önskebarn... Och vara tydliga med hur mycket vi ville ha barn tillsammans och att vi behövde lite hjälp.
Men jag är glad att jag har några år på mig att fundera..
Har jag något att rapportera??
Vi kom till fertilitetsenheten ganska tidigt så vi fick sitta och vänta en stund. Satt ett par innan oss men de gick in med en annan läkare. När vi kom in på "vårt" rum så fick jag klä av mig på undre delen av kroppen (vid sånna är tillfällen försöker jag att alltid ha en längre tröja för att inte vara så "naken"), satte mig i stolen och så var undersökningen igång. Hon började att kolla livmodersleminnan, det såg enligt henne TOPPEN ut. Sen kollade hon höger äggstock, där fanns knappt några ägg alls som såg ut att mogna ( här fick jag en anings panik) Sen kollade hon vänster och där fanns ett jätte fint ägg =D. Ägget uppmättes till 13.5mm! Jag ska börja testa med ÄL-testerna imorgon, men kommer nog att börja redan ikväll.
Jag vill verkligen inte missa en stegring, för stegring kommer det nog att bli men frågan är vilken dag. Man får ju inte insemineras på en lördag eller söndag. Stegringen får alltså inte komma på fredag kväll eller lördag. Vill inte missa en månad till...
Är det någon som vet när ägget släpper? Hur många m.m är det då och hur mycket växer det per dag?
fjärilar i magen
Vet egentligen inte vad jag ska skriva, känns som att det jag vill skriva om är ganska uttjatat, har ju inte egentligen något nytt att skriva om. Blir nog ett längre inlägg imorgon.
Så idag är det dagen före dagen V
Håll i hatten
Jo så känns det idag, det blåser så fruktansvärt mycket. Träden knakar och låter. Lite otäckt att vara ute nu, sist det blåste så här mycket så brakade en stor björk ner över vägen som ligger vid vårat hus. Jag hade suttit och tittat på TV när jag hörde världens brak, blev ärligt talat så skraj att jag nästan sket knäck =P
Nu finns det flera björkar längs samma väg som är i dåligt skick som det som ramlade så jag hoppas innerligt att de klarar stormen och inte rasar ner, skulle de rasa ner så får de inte träffa husen som ligger nära.
Annat nytt att berätta.... Nje inte direkt egentligen.... Kanske kan nämna att vi håller på att samla in offerter för kunna bygga ut, snokar lite kring att fixa vårt vatten och avlopp...
pirrigt värre
I morse så ringde jag det efterlängtade samtalet till Fertilitetsenheten för att boka in tid för VUL och äggblåsemätning, vi fick tid den 19e tidigt på morgonen. De hade visserligen inte börjat matcha ännu men de skulle de utan problem hinna med till dess. Så nu snurrar tankarna igen och försöker dämpa min förväntan. Jag menar på måndag om en vecka så får vi veta när vi får vårt första försök att faktiskt lyckas. Känslan påminner om när vi bestämde oss för att försöka.
Jag sitter och känner mig lite kluven till om HerrT ska vara med på VUL, jag menar: vore ju kanske skoj för honom samtidigt som det bara är ett vul för att se om det är någon ÄL på gång men åandra sidan så kanske han inte kan vara borta från jobbet två dagar på samma vecka och jag ser ju hellre att han är med på inseminationen om man tvingas välja.
Sedan i lördags har jag börjat igen med folsyran, gjorde ju ett kortare uppehåll i samband med att vi fick veta att vi inte kunde få barn på naturligväg. Sen käkar jag bidrottninggele men känner att jag inte har riktigt bra koll på vad det skulle göra för skillnad men tänker inte sumpa någonting som skulle kunna öka changsen att vi faktiskt lyckas och just bidrottninggele har jag hört gott om.
Den här cykeln har min mens varit väldigt sparsam, har knappt haft någon känns det som, den är nästan slut och i vanliga fall håller den i sig 6-10dagar
nu händer det lite
Det är svårt att inte bygga upp någon förväntan, någonstanns finns alltid hoppet om att det ska funka på första försöket men samtidigt så säger statistiken emot det. Det är få förunnat att det tar sig på engång. Men samtidigt så är det ju första gången som vi faktiskt har en ärlig changs att det lyckas. Vi har ju gått runt och trott att vi har kunnat lyckas varje gång och månad men det har ju inte funnits något alls att lyckas med. Försöker desperat hålla förhoppningarna nere.
Igår hade vi inflyttningsfest i huset (som vi bott i ett år) med några vänner. Det var nog inte en total flopp iallafall. Såg dock en vännina krympa ihop från en glad tjej till att bli totalt tyst när hennes kille kom hit. Det var en hemsk upplevelse, ska prata med henne om det.. Sen idag var vi iväg på ett barndop av makens kusinbarn, snacka om charmtroll. Tok log när prästen lyfte upp henne och hade vatten på huvet. Sen somnade hon som ett ljus. Var riktigt trevligt men det var ändå oerhört smärtsamt. Var hur många små bebisar som helst, man blev påminnd om längtan och vad vi saknar. Vi stannade inte längre än nödvändigt men var sociala som det krävdes..
Vad har ni haft för er då?
Sen tänkte jag erbjuda att svara på era frågor om ni har...
äntligen är det över
Vi var där klockan 8 i morse och vi fick dela upp oss. Jag fick börja med "förhöret". Hon ställde lite frågor om familjebakgrund, ekonomi och om vi var införstådda med vad ett barn innebar för ansvar =P Sen frågade hon lite om våran relation och värderingar m.m.
Vi höll på ca en timme innan vi tog lite rast och sen gick HerrT in och fick samma frågor. När det var klart så fick jag komma in igen och prata lite mer om inseminationen och lite info kring det.
Hur som helst så är det klart och nu inväntar vi bara min mens så att vi kan närma oss målet. Idag köpte jag det som behövdes, CB-ägglossningstest och sen köpte jag på eget initiativ bidrottninggele. Någon som vet hur den används?
Nu är jag sååå trött, somnade lite i soffan, antar att det är spänningen som släpper....
idag snurrar tankarna
Satt och tittade lite på TLC här nu på kvällen. Ser en kvinna som är gravid(förresten förekom det även gravidakvinnor i reklamerna), det gör så ont! Jag vill också!! Trotts att jag vet att saker och ting är pågång och rullar så känns det så oerhört långt borta. Jag kan ligga och tänka på hur jag ska klä mig som gravid och att jag blåvägrar må illa *asg*. Jag fantiserar om att vi lyckas på första försöket, vilken typ av smärtlidring jag vill nyttja under förlossningen, den här gången SKA jag ha epidural(de andra förlossningarna har gått för fort för att hinna med att få en sådan).
Nu när vi närmar oss kuratorsamtalet så blir jag mer och mer nervös, tänk om de tycker att vi inte skulle bli bra föräldrar? Fast och andra sidan, vem slåss inte för att sina barn ska må bra? Jag försvarar mina till sista bloddroppen och mer där till.
Sen vill ju socialstyrelsen att man ska berätta för barnet om dess ursprung, hur berättar man för ett barn att de är ett donator barn?? Tror ni att man kan få tips av kuratorn om det eller blir man klassad som en idiot?
Jag skulle kunna fråga min morbror om detta, deras dotter blev till med hjälp av donation. Men känner inte riktigt att det är ett lämpligt ämne att ta upp med dem. Jag vet inte ens om tanken är att jag "får" veta om det. Kanske är ett tabubelagt ämne. Jag menar om två homosexuella kvinnor skaffar barn, så är det på något sätt självklart att de är donerat som gällt. Två kvinnor kan ju inte få barn på "naturlig" väg tillsammans. Missförstå mig inte, men jag tror ni vet hur jag menar.
Ne nu borde jag kanske låta min stackars skalle vila, har en massa måsten imorgon....
skogen =D
Idag blev det lite mer än så, snarare 2040gr =D även detta med blandning av trattisar och vanliga. Barnen som aldrig hade plockat svamp förr tyckte att det var roligt (i början). De få svampar jag kan visade jag dem givetvis. Det vill säga: Flugsvamp,trattkantarell,fingersvamp,kantarell och röksvamp(vet inte om de heter så, men de ryker när man trampar på den). Ä2 var helt förtrollad av röksvampen, men helt plötsligt började han springa och ropa: -MAMMA titta!
När han till slut stannade så jag fick se vad det var så dök detta upp i hans lilla hand:
Vet inte om ni ser vad det är, men det är en liiten groda som hoppade precis när jag skulle fota den. Ä2 var så glad över att ha hittat en groda. Han ville ju helst ta med den hem men jag fick förklara att det inte var en bra ide, fick jag frågan *trummvirvell* VARFÖR?
Det märks att han snart är 5, alltid samma fråga: Varför?
Hur som haver så var vi ute i nästan 4-timmar, barn och vuxna är trötta. Barnen tittar nu på filmen Trassel, käkar godis och lite chips. Vi vuxna försöker få till en köttfärslimpa med potatis och svampsås =D
