kampenomettmirakel

Satt och tittade lite på TLC här nu på kvällen. Ser en kvinna som är gravid(förresten förekom det även gravidakvinnor i reklamerna), det gör så ont! Jag vill också!! Trotts att jag vet att saker och ting är pågång och rullar så känns det så oerhört långt borta. Jag kan ligga och tänka på hur jag ska klä mig som gravid och att jag blåvägrar må illa *asg*. Jag fantiserar om att vi lyckas på första försöket, vilken typ av smärtlidring jag vill nyttja under förlossningen, den här gången SKA jag ha epidural(de andra förlossningarna har gått för fort för att hinna med att få en sådan).

Nu när vi närmar oss kuratorsamtalet så blir jag mer och mer nervös, tänk om de tycker att vi inte skulle bli bra föräldrar? Fast och andra sidan, vem slåss inte för att sina barn ska må bra? Jag försvarar mina till sista bloddroppen och mer där till.
Sen vill ju socialstyrelsen att man ska berätta för barnet om dess ursprung, hur berättar man för ett barn att de är ett donator barn?? Tror ni att man kan få tips av kuratorn om det eller blir man klassad som en idiot?

Jag skulle kunna fråga min morbror om detta, deras dotter blev till med hjälp av donation. Men känner inte riktigt att det är ett lämpligt ämne att ta upp med dem. Jag vet inte ens om tanken är att jag "får" veta om det.  Kanske är ett tabubelagt ämne. Jag menar om två homosexuella kvinnor skaffar barn, så är det på något sätt självklart att de är donerat som gällt. Två kvinnor kan ju inte få barn på "naturlig" väg tillsammans. Missförstå mig inte, men jag tror ni vet hur jag menar.

Ne nu borde jag kanske låta min stackars skalle vila, har en massa måsten imorgon....