Svar till Sommris
Hej gott folk!!
Vi fick en fråga på vårat förra inlägg: "Nyfiken på hur din man tänkt och reagerat nu när du fått en annan mans sperma i din kropp??"
Så för att svara satte jag, herr T, mig vid tangentbordet. Och hur tänker och känner jag kring detta?
Det är kanske inte så konstigt som man som "allmänhet" skulle kunna tänka sig. Jag har haft ganska lång tid på mig att vänja mig vid tanken - redan innan första läkarbesöket stod det nästan helt klart att jag inte hade några egna spermier och vid det första läkarbesöket fick vi klart för oss att om vi ville ha barn var det donation eller adoption som gällde.
Därför känns det inte direkt konstigt utan mera pirrigt att min fru nu är inseminerad. Det är de facto en annan mans spermier men om det tar sig blir ju barnet vårat!! Genetiskt till 50 % - praktiskt och känslomässigt till 100 %. Vi har påbörjat en enorm resa som kan få ett oerhört lyckligt slut :D
Till nästa gång: Må wähl!!
