kampenomettmirakel

Eller, egentligen är det inte något märkvärdigt. Det är min mens som har anmält sin ankomst. Så detta innebär att det är dags att ringa Fertilitetsenheten på måndag, boka tid till en VUL =D Ahh det känns pirrigt och det är nog första gången sen vi började försöka få barn som jag är glad över att den dök upp, lite udda känsla efter så lång tid.

Det är svårt att inte bygga upp någon förväntan, någonstanns finns alltid hoppet om att det ska funka på första försöket men samtidigt så säger statistiken emot det. Det är få förunnat att det tar sig på engång. Men samtidigt så är det ju första gången som vi faktiskt har en ärlig changs att det lyckas. Vi har ju gått runt och trott att vi har kunnat lyckas varje gång och månad men det har ju inte funnits något alls att lyckas med. Försöker desperat hålla förhoppningarna nere.

Igår hade vi inflyttningsfest i huset (som vi bott i ett år) med några vänner. Det var nog inte en total flopp iallafall. Såg dock en vännina krympa ihop från en glad tjej till att bli totalt tyst när hennes kille kom hit. Det var en hemsk upplevelse, ska prata med henne om det.. Sen idag var vi iväg på ett barndop av makens kusinbarn, snacka om charmtroll. Tok log när prästen lyfte upp henne och hade vatten på huvet. Sen somnade hon som ett ljus. Var riktigt trevligt men det var ändå oerhört smärtsamt. Var hur många små bebisar som helst, man blev påminnd om längtan och vad vi saknar. Vi stannade inte längre än nödvändigt men var sociala som det krävdes..

Vad har ni haft för er då?
Sen tänkte jag erbjuda att svara på era frågor om ni har...