är nådd! Vilken gräns pratar jag om tro? Joo vi är idag i vecka 36+0 och det innebär att från och med nu får vi åka till vårat "favorit" sjukhus för att föda Emanuel xD. Det är ett ganska litet sjukhus och är mycket mysigare än USÖ. Betydligt trevligare personal och nybyggda lokaler..
Idag mår jag tjyvens! Har iof gjort det ett par dagar...Magen är i total obalans och vill inte gärna gå för långt från en toa. Men nu är han så välkommen så jag kan få börja må bra igen
Är inte detta sommar så finns det ingen sommar
Fick den här skålen till frukosten... smultron!
Önskar hela familjen... Tänkte även ge er ett bevis på att det går att klä en valross så att det ser somrigt och hyffsat fint ut
I natt när jag inte kunde somna så låg jag och tänkte tillbaka på denna graviditet och tänkte försöka sammanfatta den tills nu...Blir något kort kanske men så får det vara...
Månad 1-3
Miraklernas tid var inte över...Vi fick ett efterlängtat + efter vårat missfall månaden innan. Varken jag eller maken kunde tro att det var sant! Men sant blev det med besked när illamåendet slog till så illa att jag tillslut blev inlagt på sjukhuset i 3dygn! Var så nära att missa barnens lucia firande men fick lite permis över dagen så att jag fick vara med, men energin tog slut direkt efter detta och åkte tillbaka till sjukhuset som en urvriden trasa.
Smärtor i magen hade jag också och eftersom att missfallet låg så nära i minnet så blev oron riktigt stor...Men vi fick en snabb titt och allt var ok =D
Månad 4-6
Här hade illamåendet släppt och vi "gick ut med" nyheten till släkt och vänner. Möttes med blandade känslor från olika håll men vad gjorde det. Ä1 vart dock väldigt orolig då han är "van" från sin pappas sida att hamna i skymmundan när det vakades bebisar hos dem. Han berättade att han där aldrig känt sig som en i familjen när de kom nya bebsiar. Han har totalt 3 halvsyskon hos sin pappa. Den här månaden "lyckades" jag med konststycket att få en urinbäckenbotten infektion och stark antibiotika skrevs ut som skall ätas resten av graviditeten... Foglossningen började göra sig påminnd också...
Det blev dags för ett RUL också... Han låg och kliade sig i rumpan och drack fostervatten, så maken och jag förstod att det var en karl i magen xD sen visade det sig att det var helt rätt i den tanken...
Vi åkte och beställde våran vackra barnvagn, en emmaljunga duo edge sport med hyffsat ovanliga färgen: forrest. Eftersom att den är ganska ovanlig så hade vi fått besked om att vara ute i god tid med den beställningen.
Månad 6-9
Här är foglossningen en mardröm och jag är sjukskriven och får sitta hemma. Hade praktik i skolan men fick avbryta efter 3dagar då fogarna sa ifrån. Får även sjuk klåda som håller mig vaken. Förvärkar och besök till förlossning blir akutellt och blir stoppad flera gånger. Klagar rätt mycket den här perioden *erkänner*. Vi börjar att boa ordentligt efte och att ha flyttat ner en våning i huset så att jag ska slippa gå i så mycket trappor. Spjälsängen bäddas, bilbarnstolen får "komma hem". Vagnen hämtas och kläder börjar shoppas rejält!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommer att komma en ny magbild imorgon då jag är i vecka 35+0 dvs jag är i vecka 36!
Uttrycket: vill man vara fin får man lida pin?
Har en egen variant av den: vill man vara en engagerad mamma får man lida...
Kanske inte en superbra variant men så känns det. Vi var ute och fiskade igår, finns en sjö med asfalterad gångbana och handikapp anpassade bryggor där man kan fiska. Så iväg drog vi! Satt inte länge innan både ä1 och ä2 fick sina första fiskar! De fick upp abborrar! Visserligen inga stora mirakel men oj vilken lycka för barnen! Vi var där i några timmar och de nappade bra, dock fick vi bara upp små små abborrar resten av tiden så vi släppte tillbaka dem. Summan av antalet fisk var 5st,2 fick följa med hem så att killarna fick se hur man rensar också.
Idag firar vi att sommarlovet har börjat! Det blir en form av maräng tårta på äldstas begäran! Usch, inte min favorit men men...
Lev väl
Vi gjorde ett äventyr i söndags... Vi packade in Ä1 i bilen tidigt på morgonen och började resan mot " okänt" mål. Vi tog oss hela vägen till Norrköping och skyltarna mot kolmården innan han förstod vart vi skulle xD
Vi tog med min rullstol så att jag kunde vara med och maken fick knuffa på *älska*. Stackarn! Var gott om uppförsbackar med en tung fru och rullstol. Vi kollade in alla djuren, åkte safari banan och givetvis såg vi delfin showen! Jag grinade som en tok utan att veta varför
V.33+1.. Har den sjunkit?
Vi åkte in med regelbundna sammandragningar efter att slemproppen gått.. Hade jätte jobbigt och ont.. Kommer in och konstaterar att det bara är ofarliga förvärkar. Barnmorskan på förlossningen säger när vi ska gå : ha mer is i magen nästa gång
Angående min klåda så är lever värdet okey... Fogarna är lika illa som vanligt. Ä2 har numera sommarlov och nästa gång han sätter foten på skolan så är det som förskole klassare! Tiden går lite väl fort just nu...
Har legat inne också på den här tiden för att få bukt med smärtan, dock med ett halvdant resultat. Det enda positiva är att det är dags för nedräkning på allvar! Ca 21 dagar kvar nu!!
Ett tips föd inte barn på usö! Folket på förlossningen är super taskiga
