Idag är en speciell dag
Jag har länge gått och letat efter namnsmycken som jag tycker om... Både jag och maken vill ju ha på alla tre barnen. Så blev jag rekomenderad ett ställe av makens frisör som låg i Örebro, Elses bod (<--länk). Så jag gick dit för att undersöka saken närmare.
När jag kom in i butiken slogs jag av hur charmig den var, ganska liten men väldigt ljus och man känna sig välkommen!
I butiken fanns det så mycket fina saker och jag föll hårt för en tavla med en dikt till ett barn, typisk dopdikt =D Om hur man önskar barnet ett bra liv. Minns inte dikten men den ska jag önska mig vid födelsedag eller jul. Sen pratade jag med butiksinnehavaren om namnsmycken, hon visade mig dem och jag föll direkt! Jag beställde 6st på stutts och hon gjorde dem samma dag, så idag fick jag hämta hem dem. En uppsättning till mig och en till maken..
Hon har en webshopp som man kan beställa ifrån (se länken ovan).
Här kommer lite foton på halsband som hon gjort..
vackra eller hur!!
Dessa sitter i hennes skyltfönster =D
Maken visste ingenting alls.... När han fick dessa så blev han tyst och tårögd.. Hittade inte orden på en lång stund...De var de finaste han hade fått =D.. Skulle kunna skriva mycket till men nu skriker lillskiten på käk
världen rasar samman
och jag behöver verkligen en vän just nu...
...
kan jag få ge upp nu?
ledsamt
Varför är det så att om man har ett barn med kolik och man säger tex att bebis har riktigt ont i magen idag så blir responsen omedelbart: Vad är du ätit för något
Varför ska man genast utgå från att man har ätit något olämpligt bara för att det är en dålig dag? Det finns egentligen inte några vetenskapliga belägg om att olika maträtter kan ge förvärrade symtom. Man har TEORIER men inget som är bevisat. Och skulle man "lyda" alla teorier så finns det inget kvar att äta för mig som ammande mamma. Jag menar, jag har haft 2 barn med kolik tidigare så jag vet nog det mesta om vilken man man "ska" undvika tex. Lök,bönor, stark mat osv...
Man känner sig riktigt dålig som det är... Jag känner mig så skyldig iallafall att det inte blir bättre av att någon slänger ur sig en dold kritik om att jag orsakar honom smärtan. Att pika en uttröttad mamma om att det är hon som orsakar smärtan, det kan ärligt knäcka den sista orken som finns.
Jag vet att det är pga jag ammar honom som han sväljer så mycket luft!! Jag vet att jag har en stark utdrivnings reflex som får honom att få i sig massor av luft oavsett om jag "lättat" på trycket innan. Att gå och vyssa och buffa nätterna igenom hjälper inte... Jag är så maktlös, kan inte hjälpa honom... Det som lindrar för stunden är att amma, men ammar jag för ofta så får han ont av det..
nu vill jag bara lägga mig ner och gråta en stund
sömn
Är en bristvara här hemma och därför uppdateras det ganska sällan.
Denna vecka har maken börjat jobba igen och jag är "ensam" med barnen hemma... Fungerar helt ok men helt klart ovant.. Nästa vecka börjar skolan igen och då är det nya utmaningar igen.. Nu måste jag ta hand om lilla skrik och panik pojken. Koliken gör sig påminnd. Ska testa akupunktur
nära döden
Ja det kan man väll säga...ska försöka berätta vad jag kommer ihåg och vill ni ha fler detaljer så får ni hojta till så får maken komma och förtydliga..
Det började för två dagar sen den 12/7, två dagar efter att vi kom hem. På fm så insåg vi att vädret var riktigt behagligt och att barnen var rastlösa, så vi åkte in till stan för att köpa lite hundmat och för att sedan åka till Gustavsviks camping, de har en lekplats som är hur härlig som helst och allmänheten är välkommen.
Väl på campingen så slängde jag i mig lite mat och gick sedan in i ett servicehus för att amma lillplutten. Där säger jag till maken att jag fryser. Efter amningen så går vi ut till lekplatsen som ligger precis bredvid. Sitter på några hårda sittplatser och iaktar barnen när de leker. Efter ett tag så blir det bråk mellan barnen så att Ä2 vrider om Ä1s finger så vi väljer att åka hem. På vägen till bilen så tjaffsar Ä2 om att han vill spela minigolf NU!
Här slutar mina minnen av dagen...så detta är återberättat:
Jag slocknar direkt i bilen och Ä2 försökte väcka på mig varvid jag fräste ifrån och sa åt honom att låta mig sova. Jag bad även om att slippa åka och handla till middagen. Väl hemma går jag direkt till sängen och somnar om med klapprande tänder. Temp tas som visar 38.9 och fryser så jag skakar. I detta läge ringer maken till 1177 och rådfrågar dem.
Här tar nu maken över och skriver. 1177 i Örebro svarade inte pga åskväder så jag kopplades till Gävleborg. När jag sa att fru M inte kunde prata själv blev de sura och sa att jag skulle vänta tills åskvädret var över och ringa till 1177 i Örebro varefter de lade på.
Tack och lov är jag mera medicinskt tränad än att lita på dem, speciellt då jag ej fått säga vad det gällde. När jag tar ny temp på fru M är den på 39,1 och alla - jag menar ALLA varningsklockor i mig ringer. Detta ÄR allvarligt. Jag ringer avd 23(gyn) och får besked om att komma in direkt. Svärmor som var påväg från jobbet tog tack och lov med sig Ä1 och Ä2 och vi åkte bums.
På väg in var fru M ej kontaktbar men med mycket vilja fick jag liv i henne och hon gick in på avd. Väl där togs ny temp som var 39,1 den med, man tog även snabbsänka - CRP. Den visade sig vara på 90(normalt är under 7). Nu gick det undan. En läkare kom inom 10 min och undersökte fru M från topp till tå utan att direkt kunna säga varifrån febern kom. En sak var dock säker - det utvecklades snabbt och det var nödvändigt med inläggning för intravenöst antibiotika. I detta läge väljer svärmor att krångla och säga att jag ska hämta Ä1 och Ä2 för att de inte kan vara kvar längre - ett snabbt samtal till min far gjorde att han hämtade dem - jag är honom evigt tacksam!!
Tempen hann på 30 min öka ytterligare till 39,3, CRP smet upp i 100. Man tog alla slags odlingar man kunde komma på. Sen fick fru M två sorters antibiotika intravenöst samt Alvedon. Hon var helt utslagen vid det här laget. Men när första dosen antibiotika gått in och Alvedonen började få effekt började hon kvickna till lite - hon svettades massor och mumlade att hon verkligen inte ville bada bastu ;)
Efter någon timme var hon vaken, men trött och under natten och morgonen blev det mera Alvedon och antibiotika. På morgonen togs nya prover som visade på sjunkande CRP och vi fick gå hem på förmiddagen - men fru M ska äta två sorters antibiotika den närmaste veckan.
Men vad är det då som kan ha orsakat detta? Vi vet inte säkert men enligt vår kunskap om behandlingar och sjukdomsförlopp samt en läkarvän till fru M är det ganska sannolikt att detta var endometrit - barnsängsfeber. Troligen orsakad av en bakterie som är känd som grupp A streptococcer. Den är extremt aggresiv och mycket otrevlig. Hade vi lyssnat på 1177 och väntat någon timme....tanken svindlar men då hade jag nog varit änkeman nu - så agressiv och otäck är denna grupp av bakterier.
Mirakler sker verkligen
Goder afton, kära bloggläsare!!
Ja, hur konstigt det än må låta så sker det mirakler än i vår moderna tid. Våran kamp för ett mirakel har ni till en del följt här och ni vet att kampen har varit lång och tidvis(för det mesta) väldigt svår. Men nu - nu har vårat lilla mirakel kommit!!
Det började med kraftiga förvärkar natten till fredagen. Vi trodde på värkar av äkta vara och drog iväg till förlossningen. Där konstaterades dock att det var just förvärkar, men vi var inte så nedslagna av det - vi skulle ju träffa "våran" läkare för igångsättning samma dag. Döm om vår besvikelse och bedrövelse när läkaren stövlar in, tämligen bryskt, och säger att någon igångsättning absolut inte var akutell och att någonting sådant hade hon verkligen inte lovat!!
Att säga att vår värld rasade samman är att säga det milt. Men vad fanns det vi kunde göra?? Inte mycket mer än att åka hemåt. Efter en snabb lunch satte sig fru M i sin gungfåtölj och han inte mer än slå ner rumpan innan hon skrek "vi har en lift-off". Ett lite konstigt uttalande kanske, men det visade sig att det forsade vatten - en spontan vattenavgång. Vi drog i hög fart iväg igen - denna gång åkte vi dock mot USÖ då det går fortare dit. Fru M har som beknat en histora av snabba förlossningar och vi vågade inte chansa.
Väl på plats konstaderades det uppenbara att vattnet gått och väntan på värkarna började. De kom så smått, men på kvällen försvann de och vi fick gå hem. Dock med inställelseorder till söndag kl 08 om inte saker hände ändå.
Det gjorde de inte, även om grabbens lägre läge i magen gjorde att fru M:s höfter mådde bättre än de gjort sedan v 12 och vi hade härlig och mysig lördag.
Så på söndag morgon var vi på plats på förlossningen igen. Till vår förvåning och fasa hade fosterhinnan läkt ihop igen....allt höll på att falla. Men vi hade en underbar barnmorska som verkligen förstod läget och hon "fixade" så att hon fick ta hål på hinnorna igen. Nu drog det igång på lite mera allvar, men efter 3 timmar och inte allt för mycket effekt fick fru M värkstimulerande dropp. Och då kan vi tala effekt. Droppet sattes kl 13:10. Kl 14 började värkarna bli jobbiga och ca kvart över tog fru M lustgas för första gången.
Barnmorskan kände kl 14:25 och då var hon öppen 5 cm och bad om ryggmärgsbedövning. Narkosläkaren kom nästan direkt och de började lägga bedövningen. Precis när katetern var inne och de sprutade in läkemedelet skriker fru M att det känns som om hon sitter på barnets huvud. Barnmorskan lägger henne resolut på sidan och döm om allas förvåning då det faktiskt var så att det kikade fram ett litet huvud!!
3 krystningar senare kom Emanuel ut, kl 14:50.
På grund av infektionsrisken vid tidig vattenavgång blev vi kvar nästan 2 dygn på BB, men nu är vi hemma och alla mår alldeles utmärkt.
Tills nästa gång: Må whäl!!!!
suprise
Japps har sovit som en kratta sen vi var inne på förlossningen sist och inatt var inget undantag.. Gav upp strax efter 5 och gick på toa... SUPRISE min slempropp släppte.. Vilket iof inte behöver betyda att det är förlossning på gång men visar att något händer iallafall. Vet inte riktigt om det betyder att det mognar mer eller om det öppnar sig mer, men oavsett så bådar det gott...
Ska försöka ha ngn backup idag om de drar igång så att Ä1 kan få träffa sin far iallafall....
Om inget händer idag så borde vi ha riktigt goda changser imorgon iallafall.. Just nu sitter jag med värmedynan och lider lite av mensvärk ( om man nu kan kalla det för att lida)
Ska försöka ha ngn backup idag om de drar igång så att Ä1 kan få träffa sin far iallafall....
Om inget händer idag så borde vi ha riktigt goda changser imorgon iallafall.. Just nu sitter jag med värmedynan och lider lite av mensvärk ( om man nu kan kalla det för att lida)
sista magbilden??
Japps nu är det snart dags! Vi har ju tid för cervixkoll på sjukhuset på fredag och ev. igångsättning!
Denna bild är tagen i vecka 36+4 dvs igår...
Igår var dessutom en spännande dag...Vi fick göra ett studebesök på förlossningen med regelbundna väkar... 1-3min emellan och höll i sig 1-2min... Gjordes en koll på cervix och det konstaterades att livmodertappen är delvis utplånad, mjuk och öppen 2cm! Men vid 23 tiden fick vi åka hem eftersom att det lugnade ner sig =/
Men detta är iallafall åt rätt håll! Något har börjat hända och det börjar se bra ut inför fredagen. Kolla in ctg kurvan längst ner, där ser man...
Den magiska gränsen
är nådd! Vilken gräns pratar jag om tro? Joo vi är idag i vecka 36+0 och det innebär att från och med nu får vi åka till vårat "favorit" sjukhus för att föda Emanuel xD. Det är ett ganska litet sjukhus och är mycket mysigare än USÖ. Betydligt trevligare personal och nybyggda lokaler..
Idag mår jag tjyvens! Har iof gjort det ett par dagar...Magen är i total obalans och vill inte gärna gå för långt från en toa. Men nu är han så välkommen så jag kan få börja må bra igen
Idag mår jag tjyvens! Har iof gjort det ett par dagar...Magen är i total obalans och vill inte gärna gå för långt från en toa. Men nu är han så välkommen så jag kan få börja må bra igen
sommar..
Är inte detta sommar så finns det ingen sommar
Fick den här skålen till frukosten... smultron!
Trevlig midsommar
Önskar hela familjen... Tänkte även ge er ett bevis på att det går att klä en valross så att det ser somrigt och hyffsat fint ut
försök till en mindre sammanfattning
I natt när jag inte kunde somna så låg jag och tänkte tillbaka på denna graviditet och tänkte försöka sammanfatta den tills nu...Blir något kort kanske men så får det vara...
Månad 1-3
Miraklernas tid var inte över...Vi fick ett efterlängtat + efter vårat missfall månaden innan. Varken jag eller maken kunde tro att det var sant! Men sant blev det med besked när illamåendet slog till så illa att jag tillslut blev inlagt på sjukhuset i 3dygn! Var så nära att missa barnens lucia firande men fick lite permis över dagen så att jag fick vara med, men energin tog slut direkt efter detta och åkte tillbaka till sjukhuset som en urvriden trasa.
Smärtor i magen hade jag också och eftersom att missfallet låg så nära i minnet så blev oron riktigt stor...Men vi fick en snabb titt och allt var ok =D
Månad 4-6
Här hade illamåendet släppt och vi "gick ut med" nyheten till släkt och vänner. Möttes med blandade känslor från olika håll men vad gjorde det. Ä1 vart dock väldigt orolig då han är "van" från sin pappas sida att hamna i skymmundan när det vakades bebisar hos dem. Han berättade att han där aldrig känt sig som en i familjen när de kom nya bebsiar. Han har totalt 3 halvsyskon hos sin pappa. Den här månaden "lyckades" jag med konststycket att få en urinbäckenbotten infektion och stark antibiotika skrevs ut som skall ätas resten av graviditeten... Foglossningen började göra sig påminnd också...
Det blev dags för ett RUL också... Han låg och kliade sig i rumpan och drack fostervatten, så maken och jag förstod att det var en karl i magen xD sen visade det sig att det var helt rätt i den tanken...
Vi åkte och beställde våran vackra barnvagn, en emmaljunga duo edge sport med hyffsat ovanliga färgen: forrest. Eftersom att den är ganska ovanlig så hade vi fått besked om att vara ute i god tid med den beställningen.
Månad 6-9
Här är foglossningen en mardröm och jag är sjukskriven och får sitta hemma. Hade praktik i skolan men fick avbryta efter 3dagar då fogarna sa ifrån. Får även sjuk klåda som håller mig vaken. Förvärkar och besök till förlossning blir akutellt och blir stoppad flera gånger. Klagar rätt mycket den här perioden *erkänner*. Vi börjar att boa ordentligt efte och att ha flyttat ner en våning i huset så att jag ska slippa gå i så mycket trappor. Spjälsängen bäddas, bilbarnstolen får "komma hem". Vagnen hämtas och kläder börjar shoppas rejält!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommer att komma en ny magbild imorgon då jag är i vecka 35+0 dvs jag är i vecka 36!
Minns ni...
Uttrycket: vill man vara fin får man lida pin?
Har en egen variant av den: vill man vara en engagerad mamma får man lida...
Kanske inte en superbra variant men så känns det. Vi var ute och fiskade igår, finns en sjö med asfalterad gångbana och handikapp anpassade bryggor där man kan fiska. Så iväg drog vi! Satt inte länge innan både ä1 och ä2 fick sina första fiskar! De fick upp abborrar! Visserligen inga stora mirakel men oj vilken lycka för barnen! Vi var där i några timmar och de nappade bra, dock fick vi bara upp små små abborrar resten av tiden så vi släppte tillbaka dem. Summan av antalet fisk var 5st,2 fick följa med hem så att killarna fick se hur man rensar också.
Idag firar vi att sommarlovet har börjat! Det blir en form av maräng tårta på äldstas begäran! Usch, inte min favorit men men...
Lev väl
Kolmården
Vi gjorde ett äventyr i söndags... Vi packade in Ä1 i bilen tidigt på morgonen och började resan mot " okänt" mål. Vi tog oss hela vägen till Norrköping och skyltarna mot kolmården innan han förstod vart vi skulle xD
Vi tog med min rullstol så att jag kunde vara med och maken fick knuffa på *älska*. Stackarn! Var gott om uppförsbackar med en tung fru och rullstol. Vi kollade in alla djuren, åkte safari banan och givetvis såg vi delfin showen! Jag grinade som en tok utan att veta varför
Mage
V.33+1.. Har den sjunkit?
Jo närmare förklaring
Vi åkte in med regelbundna sammandragningar efter att slemproppen gått.. Hade jätte jobbigt och ont.. Kommer in och konstaterar att det bara är ofarliga förvärkar. Barnmorskan på förlossningen säger när vi ska gå : ha mer is i magen nästa gång
Rapport
Angående min klåda så är lever värdet okey... Fogarna är lika illa som vanligt. Ä2 har numera sommarlov och nästa gång han sätter foten på skolan så är det som förskole klassare! Tiden går lite väl fort just nu...
Har legat inne också på den här tiden för att få bukt med smärtan, dock med ett halvdant resultat. Det enda positiva är att det är dags för nedräkning på allvar! Ca 21 dagar kvar nu!!
Ett tips föd inte barn på usö! Folket på förlossningen är super taskiga
Kort inlägg
Det kliar!!! På händer och fötter! Och nederdelen av magen... Tydligen så är jag ganska sönder klias på magen... Har inte direkt tänkt på klådan förrns ikväll.
Idag har det varit en mentalt tung dag...
Vilken gång i ordningen?
In på förlossningen igen... Regelbundna värkar... Dock fick vi ett ur uselt bemötande fr en bm och hon idiot förklarade oss.. Träffade läkaren och allt såg okey ut.. Tog kort på ctg kurvan... Översta kurvan är hans hjärtljud och nedre är mina värkar
