Det vackraste
Jag vet är att se dig när du sover
Åh vilket väder
I morse vaknade vi tidigt(trotts att E vaknat och ätit 1ggn/timmen inatt) och gjorde i ordning mackor med prickig korv eller köttbullar på, fixade saft och lite annat smått och gott. Sen drog vi i väg till den lilla "sjön" här i närheten trotts att det var grå mulet ute. Jag räknade iskallt med att det skulle spricka upp, blev det så? Yepp! Så vi hade badplatsen för oss själva i nästan 2 timmar innan det började dyka upp folk.
Båda de större barnen har övat på att simma med goda resultat: Ä1 har äntligen börjat slappna av i vattnet, så idag simmade han 12m utan puffar på armarna. Ä2 simmar på som bara den med puffar på, men tror vi ska testa att ta bort dem en liten stund imorgon när vi ska bada igen.
Själv satt jag uppe i gräset och gosade
Vad hände?
Inatt har Emanuel sovit mellan 23.45 - 06.40!! Snacka om att vi var chockade när vi vaknade och insåg vad klockan var! Undrar om det upprepas...
Ä1 kommer äntligen hem från att ha varit på äventyr hos min mormor och morfar, han har blivit bortskämd med rågade mått, på samma sätt som när jag var liten och åkte dit. Jag tror att han behöver det, ladda lite inför att åka hem till sin pappa imorgon igen. Pappan fyller år så det ska tydligen firas med bio och tårta, så han får vara där!
Sen inser jag att sommartjejen har rätt:
Så här kommer en bild
En seger!
Idag bestämde jag mig för att gå en runda på ca 3km med barnvagnen... Så jag är riktigt nöjd att jag fixade det! Tog 40min, men för att för knappa 3v sedan inte kunna gå alls till detta! Gör mig nöjd!
Sen att jag gått ner 11kg sen han föddes är också ett stort plus
Plötsligt händer det...
Jag hade fel med den där timmen igår... Tur att jag gick och la mig och inte väntade uppe! Han sov i 5timmar första passet! Känner mig nästan som en människa igen!
BVC idag för vägning och mätning.. 52,5cm och 3975gr, huvudomkrets 35cm. Han har gått upp 500gr på en vecka! Enligt bvcs basprogram ska barnen vägas 1gång per vecka första månaden... Vi slipper vägning nästa vecka, behöver bara läkarbesöket om 2v
Mjölkko!
Så känner jag mig.. Eller rättelse: en stor fet läckande mjölkko! Ammar nu 1ggn/timmen men han skulle nog äta oftare än så.. Ibland lyckas vi skjuta på amningen så att det nästan blir 2timmar!
Testade även nya jeans och tvingas inse att strl 44 är som korvskinn på mig, jag som brukar komma i strl 36/38 i byxor, jag som alltid har passat på vikten osv. Så mycket gick jag inte upp i vikt, ca 15kg!
Sen har jag läckt så jag har slut på amningslinnen idag...
Nu sitter jag och väntar på att amma igen, min timme är snart slut... Känns värdelöst att försöka sova mellan amningarna
Yey!
Inatt har vi haft framsteg! Han åt med 3timmars mellanrum och somnade snällt om efter rapningen. Känns riktigt gött!
Idag är han 2v undrar vart tiden tar vägen!
Igår åkte vi till stan och satte oss vid järntorget i solen och åt glass och drack läsk. Var riktigt mysigt, bara vi tre...
Mardrömsnatt
Eller egentligen så borde den inte upplevts så hemsk. Han skrek mellan 22-02 och när han inte skrek så åt han. Jag var så trött vid 02 att jag var groggy! Men med storebröderna så var jag vaken betydligt mer eftersom att de hade kolik, sen pluggade jag 75% samtidigt som ä1 var hemma. Jag har fixat mer än E så varför så jobbigt?
Känner mig lite misslyckad
Vackert väder
Idag vaknade vi till strålande sol och värme! Som om inte det räckte så tog jag sista pencillin tabletten idag... Alltså grädden på moset xD
Hur som haver så åkte vi raka vägen till sannabadet efter frukost där vi slänger i allt folk ( utom mig och bebis). Ä1 måste öva på sina simtag... Jag sitter på filten i halv solen och njuter av livet.. på kortet ser ni make och ä1
Vad gör ni på en sådan här dag?
Nästan uppe i födelsevikt
BVC var här i måndags och vägde våran ögonsten. Första intrycket av våran "BVC tant" var väll kanske inte det bästa. Hon ringde till oss på morgonen och krävde att hon skulle komma samma dag! Vi försökte protestera eftersom att vi hade planer på att åka iväg att bada medans vädret faktiskt tillät! Men det gick inte för sig!
När hon väl fått sin vilja igenom om en tid samma dag så dyker hon upp 25min för sent och sabbar därmed dagens möjlighet till bad ytterligare!
Hur som haver väger han nu nästan lika mycket som när han föddes.. 3450gr väger han nu...
Idag har han fått bada för första gången här hemma och hela familjen var samlad och iakttog hur mycket han gillade det!
nära döden
Ja det kan man väll säga...ska försöka berätta vad jag kommer ihåg och vill ni ha fler detaljer så får ni hojta till så får maken komma och förtydliga..
Det började för två dagar sen den 12/7, två dagar efter att vi kom hem. På fm så insåg vi att vädret var riktigt behagligt och att barnen var rastlösa, så vi åkte in till stan för att köpa lite hundmat och för att sedan åka till Gustavsviks camping, de har en lekplats som är hur härlig som helst och allmänheten är välkommen.
Väl på campingen så slängde jag i mig lite mat och gick sedan in i ett servicehus för att amma lillplutten. Där säger jag till maken att jag fryser. Efter amningen så går vi ut till lekplatsen som ligger precis bredvid. Sitter på några hårda sittplatser och iaktar barnen när de leker. Efter ett tag så blir det bråk mellan barnen så att Ä2 vrider om Ä1s finger så vi väljer att åka hem. På vägen till bilen så tjaffsar Ä2 om att han vill spela minigolf NU!
Här slutar mina minnen av dagen...så detta är återberättat:
Jag slocknar direkt i bilen och Ä2 försökte väcka på mig varvid jag fräste ifrån och sa åt honom att låta mig sova. Jag bad även om att slippa åka och handla till middagen. Väl hemma går jag direkt till sängen och somnar om med klapprande tänder. Temp tas som visar 38.9 och fryser så jag skakar. I detta läge ringer maken till 1177 och rådfrågar dem.
Här tar nu maken över och skriver. 1177 i Örebro svarade inte pga åskväder så jag kopplades till Gävleborg. När jag sa att fru M inte kunde prata själv blev de sura och sa att jag skulle vänta tills åskvädret var över och ringa till 1177 i Örebro varefter de lade på.
Tack och lov är jag mera medicinskt tränad än att lita på dem, speciellt då jag ej fått säga vad det gällde. När jag tar ny temp på fru M är den på 39,1 och alla - jag menar ALLA varningsklockor i mig ringer. Detta ÄR allvarligt. Jag ringer avd 23(gyn) och får besked om att komma in direkt. Svärmor som var påväg från jobbet tog tack och lov med sig Ä1 och Ä2 och vi åkte bums.
På väg in var fru M ej kontaktbar men med mycket vilja fick jag liv i henne och hon gick in på avd. Väl där togs ny temp som var 39,1 den med, man tog även snabbsänka - CRP. Den visade sig vara på 90(normalt är under 7). Nu gick det undan. En läkare kom inom 10 min och undersökte fru M från topp till tå utan att direkt kunna säga varifrån febern kom. En sak var dock säker - det utvecklades snabbt och det var nödvändigt med inläggning för intravenöst antibiotika. I detta läge väljer svärmor att krångla och säga att jag ska hämta Ä1 och Ä2 för att de inte kan vara kvar längre - ett snabbt samtal till min far gjorde att han hämtade dem - jag är honom evigt tacksam!!
Tempen hann på 30 min öka ytterligare till 39,3, CRP smet upp i 100. Man tog alla slags odlingar man kunde komma på. Sen fick fru M två sorters antibiotika intravenöst samt Alvedon. Hon var helt utslagen vid det här laget. Men när första dosen antibiotika gått in och Alvedonen började få effekt började hon kvickna till lite - hon svettades massor och mumlade att hon verkligen inte ville bada bastu ;)
Efter någon timme var hon vaken, men trött och under natten och morgonen blev det mera Alvedon och antibiotika. På morgonen togs nya prover som visade på sjunkande CRP och vi fick gå hem på förmiddagen - men fru M ska äta två sorters antibiotika den närmaste veckan.
Men vad är det då som kan ha orsakat detta? Vi vet inte säkert men enligt vår kunskap om behandlingar och sjukdomsförlopp samt en läkarvän till fru M är det ganska sannolikt att detta var endometrit - barnsängsfeber. Troligen orsakad av en bakterie som är känd som grupp A streptococcer. Den är extremt aggresiv och mycket otrevlig. Hade vi lyssnat på 1177 och väntat någon timme....tanken svindlar men då hade jag nog varit änkeman nu - så agressiv och otäck är denna grupp av bakterier.
Oj vilken natt
Inatt var det jobbigt... Ett barn som vill äta på ett par mjölkstinna tuttar, gick så långt att jag började misstänka mjölkstockning... Mycket tårar kom det...
Har fortfarande ont men inte lika gråtig
Mirakler sker verkligen
Goder afton, kära bloggläsare!!
Ja, hur konstigt det än må låta så sker det mirakler än i vår moderna tid. Våran kamp för ett mirakel har ni till en del följt här och ni vet att kampen har varit lång och tidvis(för det mesta) väldigt svår. Men nu - nu har vårat lilla mirakel kommit!!
Det började med kraftiga förvärkar natten till fredagen. Vi trodde på värkar av äkta vara och drog iväg till förlossningen. Där konstaterades dock att det var just förvärkar, men vi var inte så nedslagna av det - vi skulle ju träffa "våran" läkare för igångsättning samma dag. Döm om vår besvikelse och bedrövelse när läkaren stövlar in, tämligen bryskt, och säger att någon igångsättning absolut inte var akutell och att någonting sådant hade hon verkligen inte lovat!!
Att säga att vår värld rasade samman är att säga det milt. Men vad fanns det vi kunde göra?? Inte mycket mer än att åka hemåt. Efter en snabb lunch satte sig fru M i sin gungfåtölj och han inte mer än slå ner rumpan innan hon skrek "vi har en lift-off". Ett lite konstigt uttalande kanske, men det visade sig att det forsade vatten - en spontan vattenavgång. Vi drog i hög fart iväg igen - denna gång åkte vi dock mot USÖ då det går fortare dit. Fru M har som beknat en histora av snabba förlossningar och vi vågade inte chansa.
Väl på plats konstaderades det uppenbara att vattnet gått och väntan på värkarna började. De kom så smått, men på kvällen försvann de och vi fick gå hem. Dock med inställelseorder till söndag kl 08 om inte saker hände ändå.
Det gjorde de inte, även om grabbens lägre läge i magen gjorde att fru M:s höfter mådde bättre än de gjort sedan v 12 och vi hade härlig och mysig lördag.
Så på söndag morgon var vi på plats på förlossningen igen. Till vår förvåning och fasa hade fosterhinnan läkt ihop igen....allt höll på att falla. Men vi hade en underbar barnmorska som verkligen förstod läget och hon "fixade" så att hon fick ta hål på hinnorna igen. Nu drog det igång på lite mera allvar, men efter 3 timmar och inte allt för mycket effekt fick fru M värkstimulerande dropp. Och då kan vi tala effekt. Droppet sattes kl 13:10. Kl 14 började värkarna bli jobbiga och ca kvart över tog fru M lustgas för första gången.
Barnmorskan kände kl 14:25 och då var hon öppen 5 cm och bad om ryggmärgsbedövning. Narkosläkaren kom nästan direkt och de började lägga bedövningen. Precis när katetern var inne och de sprutade in läkemedelet skriker fru M att det känns som om hon sitter på barnets huvud. Barnmorskan lägger henne resolut på sidan och döm om allas förvåning då det faktiskt var så att det kikade fram ett litet huvud!!
3 krystningar senare kom Emanuel ut, kl 14:50.
På grund av infektionsrisken vid tidig vattenavgång blev vi kvar nästan 2 dygn på BB, men nu är vi hemma och alla mår alldeles utmärkt.
Tills nästa gång: Må whäl!!!!
suprise
Japps har sovit som en kratta sen vi var inne på förlossningen sist och inatt var inget undantag.. Gav upp strax efter 5 och gick på toa... SUPRISE min slempropp släppte.. Vilket iof inte behöver betyda att det är förlossning på gång men visar att något händer iallafall. Vet inte riktigt om det betyder att det mognar mer eller om det öppnar sig mer, men oavsett så bådar det gott...
Ska försöka ha ngn backup idag om de drar igång så att Ä1 kan få träffa sin far iallafall....
Om inget händer idag så borde vi ha riktigt goda changser imorgon iallafall.. Just nu sitter jag med värmedynan och lider lite av mensvärk ( om man nu kan kalla det för att lida)
sista magbilden??
Japps nu är det snart dags! Vi har ju tid för cervixkoll på sjukhuset på fredag och ev. igångsättning!
Denna bild är tagen i vecka 36+4 dvs igår...
Igår var dessutom en spännande dag...Vi fick göra ett studebesök på förlossningen med regelbundna väkar... 1-3min emellan och höll i sig 1-2min... Gjordes en koll på cervix och det konstaterades att livmodertappen är delvis utplånad, mjuk och öppen 2cm! Men vid 23 tiden fick vi åka hem eftersom att det lugnade ner sig =/
Men detta är iallafall åt rätt håll! Något har börjat hända och det börjar se bra ut inför fredagen. Kolla in ctg kurvan längst ner, där ser man...
