till anonym och missunsam
Det är inte rättvist
Nu har jag precis fått veta att en bekant till mig väntar sitt 5:e barn!!! Det är inte rättvist, varför får inte vi?. Nu vill jag bara lägga mig ner och dö!
Kalas och lite annnat
Nu ser vi frammåt
Ja nu har blödningen slutat och kuddkrigen kan börja igen. Testade med ett idag och det funkade okey, var lite nervös och orolig att det skulle göra ont. Men det gick bra. Och idag fyller "lillkillen" 5år! Stora killen! Han blev uppvaktad med paket och frukost på sängen och ett värmeljus på brickan. Paketen innehöll en "matlåda" med blixten maskin( Mac qeen (stavas?)) och en ny termos, de brukar ha utflykt varje torsdag så det passade ju bra idag:) efter dagis fick han ett par nya skor och en brandbil! Åkte till bonusfarfar och käkade tacos på hans begäran. Tror att han är nöjd med dagen.
showroom
Men man känner sig ganska förstörd, mitt underliv är allas tillgång. Sen vet jag också att de har varit nödvändigt att göra dessa men iaf...
Att ta upp sex igen är lite små skrämmande( läs mycket) Det är inte sitt privata på något sätt.. Man känner sig som en attraktion.. "kom alla läkare, här har ni ett underliv att undersöka". Hur ska vi "vinna" tillbaka känslan av att det är "vårt"?
Det blir nog bra
Figurinen kommer från Willowtree och kallas för Angels embrace...
" Ja, ibland händer det att kommer små barn som ännu inte lärt sig gå ännu. Då måste Han Som Alltid Väntar skynda sig genom hela dalen för att hämta dem, och så bär han dem varsamt genom Den Mörka Dalen och lägger dem försiktigt ner i gräset på sommarängen" -ur Sommarlandet, en berättelse om hopp av Eyvind Skeie
Jag finner tröst i tanken på att vårt barn blev buret av en ängel till himlen, och därför föll jag för figurinen...
Från min position
Jag måste börja med att säga att jag verkligen älskade våran "mygga". För mig, liksom för min fru, var det ett barn från alldra första stund. Att förlora henne har varit en fruktansvärd upplevelse och har skapat ett hål i mig som aldrig kommer kunna fyllas helt.
Att sen se sin älskade hustru lida så oerhört mycket som hon har gjort nu den senaste tiden är näst intill outhärdligt. Sen förra tordagen då allt började har det var undersökningar gånger massor - alla har gjort ont på henne. Tror inte det finns en tusendels millimeter av hennes underliv som en läkare inte har undersökt. Och jag vet hur jobbig fru M finner det med gynundersökningar i vanliga fall - jag har bara sett hur "obehagsrynkan" mellan ögen växt sig större och större.
Sen har vi smärtan, både den fysiska och den psykiska. Fru M har fått utstå så oerhört mycket smärta!! Att stå bredvid och inte kunna göra mera än att hålla handen och försöka finnas -att inte kunna bota eller lindra - det har varit tungt. Jag har alltid försökt göra allt för att min älskade fru ska ha det så bra det går och när man i det här läget inte har kunnat göra så mycket att det blivit en svår upplevelse.
Jag finner ändå tröst i att jag tack vare bra kollegor och chefer kunnat vara borta från jobbet och faktiskt kunnat vara vid min frus sida och hålla handen - det är inte mycket, men det är vad jag har kunnat göra.
Sen har vi den speciella upplevelsen av att vara man på besök inom en kvinnlig del av vården. Både på mottagning, men speciellt på avdelningen har jag upplevt att en stor del av personalen varit allt mellan misstänktsam till fientlig mot mig. De har dessutom behandlad fru M med minsta möjliga respekt. Ingen - exakt ingen - har frågat hur hon har mått under dessa dagar. Inte ens när hon föll ihop i korridoren på avdelningen var det någon som brydde sig.
Det fanns ett undantag - en underbar sjuksköterskestudent på avdelningen som verkligen såg min fru och som var helt underbar i sitt bemötande.
Nu sitter vi här med vårt tomrum som alldrig kan fyllas. Så klart hoppet lever om att nästa gång går det bra - men efter den här upplevelsen tror jag varken jag eller fru M kommer våga hoppas riktigt förrän v 12 när det tar sig nästa gång.
Älskade "mygga" - det var en ära att få vara med dig den korta tid du var med oss. Kommer alltid sakna dig /Pappa
ett missfall
För mig är det inte ett embryo, för mig är det ett barn. Jag har förlorat ett barn! En sorg som jag alltid kommer att tvingas bära. Men mitt barn kan inte få en fin begravning, jag har inte någonstans att sörja eller lämna blommor på. Inget vackert avslut eller några valda ord eller någon vacker bild att rama in Min sorg över mitt barn godtas inte av vissa människor. För mig blev det ett barn redan när befruktningen skedde, vårt mirakel som så snabbt fick lämna oss. Med förlusten av miraklet försvann även glädje, förhoppningar och drömmen.
Har städat bort alla kläder jag köpte, gömt dem i en låda på vinden, orkar inte titta på dem, kan inte förstå att det är över...
Vi letar efter en vacker ljuslykta att tända när sorgen blir för tung, en lykta att lysa upp mörkret inom oss. Det måste bara en speciell lyktam, vet inte hur den ska se ut, det vet jag när jag ser den.
jag vet att jag säkert får massa ilskna människor efter mig som hävdar att jag inte har rätt att säga att jag har förlorat ett barn eftersom att det inte ens blev fött eller ens hann utvecklas längre än 5+0. Men detta är min känsla, min upplevelse, min förlust! Det kan ingen ta ifrån mig
Till helvetet och tillbaka(?)
Ambulans
Fick åka ambulans till sjukhuset pga smärtan och blir kvar
Tabletterna
Är på plats sen ett tag, nu väntar vi. Moler lite i magen, inget blod. Ska försöka hålla er uppdaterade. Nu lite komedi: big Bang theory
min inkompetenta kropp
Ja nu är det officiellt, min kropp klarar ingenting! Den klarar inte att behålla en graviditet, den klarar heller inte ens av att se till att den döda graviditeten blöder ut. Så idag när vi var tillbaka för att kolla varför min blödning inte kommer igång såg läkaren att allt är kvar, ALLT!!
Så vi fick hem 4 tabletter att föra upp i slidan som ska dra igång blödningen och därmed tömma livmodern. Fick veta att efter att man fört upp tabletterna ( hur man nu för upp tabletter och inte vagitorier) så dröjer det ca 2timmar innan "helvetet" bryter lös. Då kommer blodet och smärtan. De poängterade att man skulle börja med smärtstillande INNAN man tog tabletterna. Blir smärtan för jobbig eller att blödningen blir för kraftig (vilket tydligen var vanligt) så skulle vi åka in genast, då blir det kanske en skrapning...
Jag är sjukt rädd!
Det är kört
Var inne på kvinnokliniken idag för att få besked om HCG nivåerna hade ökat eller minskat. Min kropp har agerat väldigt konstigt, blöder knappt alls och ingen smärta. Men nivåerna har sjunkit så det finns inget hopp. "Bara" börja om igen. Ska kontakta fertilitetsenheten igen imorgon för att få en ordentlig koll varför jag knappt blöder, så får vi fråga när vi kan försöka igen, jag vill inte vänta utan känner mig beredd att köra på.
Sörjde oerhört i fredags men efter beskedet idag så känns det bättre, nu när det verkligen är bekräftat att det är kört. Men kolla vad snygg min arm är efter blodprovet
Missfall
Fick konstaterat att hinnsäcken inte såg normal ut, bara vänta ut
Ont
Ont i höger sida av magen, ska in på koll
vecka 6
Nu blev det ju lite klagomål iallafall, men slänger in lite info om min vecka. Imorgon så kommer det en ny magbild
Vecka 6
Kroppen: Du kan känna av graviditetssymtom som yrsel och bli lite darrig i benen emellanåt, särskilt om du har stått länge eller reser dig häftigt. Brösten kan ömma lite och bli en aning större. Det är också vanligt att man blir väldigt trött. Du kan få lite pormaskar i ansiktet till följd av hormonerna. Du bör avstå från alkohol och rökning från och med nu. Alkohol, nikotin och andra droger är extra skadliga tidigt under graviditeten, då det är en väldigt känslig period. Det är även dags för dig att ta kontakt med barnmorskemottagningen. Embryot: Embryot växer cirka en millimeter om dagen. Det är lika stort som en ärta, det vill säga tre-fem millimeter. Det har fortfarande en svans som senare blir till ben. Embryot utvecklar det som ska bli nervsystem, det visar sig nu i form av tunna trådar. Fosterhinnorna har bildats, men än så länge finns inte mycket vatten att tala om. Kroppens organ börjar bildas på allvar, stämband och underkäke börjar ta form. Innerörat skapas, hjärtat slår med en kammare och munöppningen är skapad. Nu skapas en skiljevägg i hjärtat, navelsträngen, lungor, bukspottkörtel, sköldkörtel och lever.
Uppdatering av appen
Nu är appen uppdaterad, undrar om det funkar nu
hmm
Just nu har jag kommit hem från både skola och jobb, började jobba igår(söndag) kl 8 på morgonen och gick av nu idag (måndag) vid 11 sen mötte jag upp min make och min far för en lunch dejt =D Efter detta bar det i väg till skolan för en föreläsning i kvantitativforsknings process, Lika (o)intressant som det låter!
Så man känner sig ganska mörbultat i huvet...
Är ni fler som bloggar med blogg.se´s app? Strular den för er? Jag kan inte längre publisera via mobilen.. JÄTTE tråkigt... Var så bekvämt!
Ne nu ska jag gosa med Ä2 som varit borta i helgen, sen kommer Ä1 senare ikväll just nu är han på ridskolan...
köpt ny BH
Jag brukade ha 70C men har nu gått upp några strl till 70E, så stora tuttar har jag nog aldrig haft! Inte konstigt att mina BHar suttit fel och gjort ont =P
magbild v 4+1
Nu är första magbilden officiella magbild fotad, vet att det bara är vätska men lite gosigt ändå. Ser ni att det är mammabyxor? Är väldigt svullen om man jämnför hur jag såg ut innan. Upptäckte att mina byxor inte går att knäppa och att tajts/leggings trycker på magen och känns obekvämt. Så istället för att köpa ett par nya i strl 42 som jag inte kommer kunna ha så länge, så blev det ett par jag kan ha på längre sikt också.. tokigt jag vet =P
Idag drabbades jag av en släng illamående på kvällen innan jag käkade Currylax men nu är det marrängsvisch
v4+1
Nytt test igen
Har gått och nojjat över mitt svaga plus. Så jag tog ett nytt igår vid lunch. Tog ett CB digital och fick: gravid 1-2! Så nu är det otvetydigt, men tog senare testet vi fick från fertilitetsenheten. Tydligt där också. I morse hade jag en olustkänsla i kroppen, funderar på om det är ett begynnande morgon illamående. Har köpt ingefära i godis form.
Ska jobba dygn på söndag, undrar hur det ska gå
mitt mirakel
är på god vägNervös!
I morgon ska jag börja på universitetet igen och nya klasskamrater. Känns lite små pirrigt! Idag köpte vi nya kläder till mig och familjen, så jag är laddad med lite självförtroende. Kläderna är super snygga, ska försöka ta kort imorgon. Efter skolan ska jag jobba natt. Dock brukar det vara lugnt där jag ska jobba så några timmars sömn blir det nog
BIM -5
Gårdagen bjöd på att montera ihop min garderob från Ikea som jag köpte i måndags ( äntligen!!) sen firade vi svärfar på en fin restaurang här i närheten, han gick i pension i fredags. Han har jobbat i en verkstad hela sitt liv, så han tycker att det känns bra. Sen åkte vi men barnen till lek och bus landet här i närheten, för att leka bort socker chocken, efter allt lördags godis.
Idag eldar vi ris! Luktar så gott
