kampenomettmirakel

Den senaste veckan har varit en resa till helvetet och tillbaka men jag är osäker på om jag verkilgen har vänt om. Jag tar allt från början. På fredagen fick vi ju veta att det skulle bli missfall, men blödningen kom inte igång. På söndagen hade vi återbesök för att se om HCG-nivån hade sjunkit, det hade sjunkit från 4000 till 1100, men ingen blödning. Vi fick en tid på fertilitetsenheten på tisdagen. Läkaren där gav oss tabletter som skulle starta blödningen. Tog tabletterna vid 16:00 och vid 17 började helvetet. Blödningen började, men smärtan blev snabbt överväldigande, så det blev så att T fick ringa efter ambulans. Blev inlagd och fick mycket smärtstillande, men på morgonen efter hade fortfarande inte börjat blöda. De slutade med att fick åka på operation och skrapas. Vi fick komma hem igår, känslan att hem var inte rolig. Känslan är tomhet. Jag hatar känslan av tomhet. Ett hål som aldrig kommmer attt kunna fyllas. Insåg att jag kunde dricka ett glas vitt vin i helgen, trodde det skulle kännas bra, men tomheten blev bara större och mörkare. Kommer det sluta göra ont snart??