kampenomettmirakel

Goder afton, kära bloggläsare!!

 

Ja, hur konstigt det än må låta så sker det mirakler än i vår moderna tid. Våran kamp för ett mirakel har ni till en del följt här och ni vet att kampen har varit lång och tidvis(för det mesta) väldigt svår. Men nu - nu har vårat lilla mirakel kommit!!

 

Det började med kraftiga förvärkar natten till fredagen. Vi trodde på värkar av äkta vara och drog iväg till förlossningen. Där konstaterades dock att det var just förvärkar, men vi var inte så nedslagna av det - vi skulle ju träffa "våran" läkare för igångsättning samma dag. Döm om vår besvikelse och bedrövelse när läkaren stövlar in, tämligen bryskt, och säger att någon igångsättning absolut inte var akutell och att någonting sådant hade hon verkligen inte lovat!!

Att säga att vår värld rasade samman är att säga det milt. Men vad fanns det vi kunde göra?? Inte mycket mer än att åka hemåt. Efter en snabb lunch satte sig fru M i sin gungfåtölj och han inte mer än slå ner rumpan innan hon skrek "vi har en lift-off". Ett lite konstigt uttalande kanske, men det visade sig att det forsade vatten - en spontan vattenavgång. Vi drog i hög fart iväg igen - denna gång åkte vi dock mot USÖ då det går fortare dit. Fru M har som beknat en histora av snabba förlossningar och vi vågade inte chansa.

 

Väl på plats konstaderades det uppenbara att vattnet gått och väntan på värkarna började. De kom så smått, men på kvällen försvann de och vi fick gå hem. Dock med inställelseorder till söndag kl 08 om inte saker hände ändå.

Det gjorde de inte, även om grabbens lägre läge i magen gjorde att fru M:s höfter mådde bättre än de gjort sedan v 12 och vi hade härlig och mysig lördag.

 

Så på söndag morgon var vi på plats på förlossningen igen. Till vår förvåning och fasa hade fosterhinnan läkt ihop igen....allt höll på att falla. Men vi hade en underbar barnmorska som verkligen förstod läget och hon "fixade" så att hon fick ta hål på hinnorna igen. Nu drog det igång på lite mera allvar, men efter 3 timmar och inte allt för mycket effekt fick fru M värkstimulerande dropp. Och då kan vi tala effekt. Droppet sattes kl 13:10. Kl 14 började värkarna bli jobbiga och ca kvart över tog fru M lustgas för första gången. 

Barnmorskan kände kl 14:25 och då var hon öppen 5 cm och bad om ryggmärgsbedövning. Narkosläkaren kom nästan direkt och de började lägga bedövningen. Precis när katetern var inne och de sprutade in läkemedelet skriker fru M att det känns som om hon sitter på barnets huvud. Barnmorskan lägger henne resolut på sidan och döm om allas förvåning då det faktiskt var så att det kikade fram ett litet huvud!!

3 krystningar senare kom Emanuel ut, kl 14:50.

 

 

På grund av infektionsrisken vid tidig vattenavgång blev vi kvar nästan 2 dygn på BB, men nu är vi hemma och alla mår alldeles utmärkt.

 

Tills nästa gång: Må whäl!!!!