kampenomettmirakel

Goder afton!!

Ja, jo, vi erkänner!! Det var verkligen länge sedan vi skrev någonting. Men vi kan, kanske, få skylla på att det har hänt en del.

Till att börja med så har Emanuel hittills lyssnat på utegångsförbudet och hållit sig på plats. Inte utan att bråka en del, men ändå. Dock har hans närvaro - i form av foglossning, slitit hårt på fru M. Hon har konstant smärta och den senaste tiden har det blivit näst intill outhärdligt. Häromkvällen var det riktigt illa, så illa att vi ringde förlossningen och frågade vad att göra. Tack och lov för en förstående barnmorska och en vettig läkare - vi fick okej på att använda Ketogantabletter som blivit över sedan fotbrottet för något år sedan. Med hjälp av Primperan(mot illamående) och Ketogan mot smärtan fick hon sova en hel natt för första gången på evigheter. Men läget är ändå komplicerat, att hela tiden ta morfin är ingen bra sak. Så imorgon ska vi kontakta barnmorskan och läkaren för att höra om de kan komma på något. Vi har ju redan jobbat oss igenom sjukgymnastik, TENS, akupunktur, bälten(breda och smala) osv. Fru M står nu på Alvedon i fulldos, och tål inte Citodon som är nästa grej att testa. Så läget är komplicerat och klurigt. Hoppas av hela mitt hjärta att läkaren har någonting bra att komma med som kan göra att läget blir bättre.

Annars har det varit utvecklingsamtal i skolan med Ä1. Det var som vanligt - han är duktig, men koncentrerar sig inte och tar alla genvägar som finns. Läraren var för ovanlighetens skulle riktigt okej och kom med bra idéer och inte bara en massa kritik - vilket tyvärr varit fallet vid tidigare samtal.

Sen har vi haft en sväng förbi akuten och AVA också... Det är så att fru M är allergisk mot getingar, men hon har inte blivit stungen sen barndomen och hade inte mediciner hemma. I det läget så valde en bålgeting att sticka henne på magen.... Det blev ett samtal till SOS och en mycket snabb ambulansfärd till akuten. Väl där vände det, men när vi kom upp på avdelningen för övervakning så startade det hela om och det var en liten stund riktigt ruskigt illa och det var oroväckande många läkare i rummet. Men summa sumarum gick det i alla fall bra och alla lever vilket är det viktigaste.

När det gäller hemmet så är allt som ska planteras och sås både sått och planterat och rädisorna har till och med börjat komma upp.

I veckan "ser vi fram emot" att få besök att socialtjänsten som ska prata med B1 om anmälan mot hans far. Känns måttfullt kul att få socialen på hembesök men det är ändå oerhört bra att de väljer att prata med Ä1 i en trygg miljö. Som bonus kommer hans kurator från skolan att vara med så B1 ville det och socialen har gått med på det.

Nu ikväll, när jag sitter och skriver detta, verkar det bestämt som om Emanuel ändå tänker vara lite olydig. Frun har sammandragningar och när hon var på toaletten var det någonting annat än urin droppade - kan ha varit fostervatten rent av. Vi får se vad som händer - kanske är det ett utbrytningsförsök på gång. Kan till och med vara så att vi avslutar kvällen på förlossningen....