kampenomettmirakel

Dagen idag började inte alls bra. Ä1s pappa smsade mig:

Går det att fixa fritids åt Ä1 på sportlovet? Jag och sambon hade tydligen kommit överrens om att bara ha de små och fixa i hemmet på sportlovet, men mitt minne. Jag vet precis hur dålig det är av mig, det behöver du inte berätta.

Vad säger man lixom? Det har varit uppgjort sedan höstlovet att han ska vara där på loven eftersom att jag pluggar och inte har lov, för mig är det viktigt att han faktiskt är ledig också. Det är heller inte första gången planer tvingas ändras pga sambon. Hon styr familjen med en järnhand och fadern törs inte nysa utan hennes tillåtelse. Det är alltid Ä1 som tvingas flytta på sig. Han börjar ju bli så stor att han inser att han inte betyder lika mycket för sin pappa som deras gemensamma barn (finns 5barn i familjen). Ä1 undrar ofta om hans pappa inte älskar honom.

Efter lite smsande så skrev han att han hade lyckats övertala sambon tillsist.

Andra nyheter är att min morfar har fått lite nyheter. Tumören i njuren var inte lika farlig som man hade trott, prostata tumören reagerar på hormonerna han får, den krymper =D OCH han kommer få sin trasiga rygg operarad ganska omgående. Helt plötsligt talar vi om ÅR och inte månader kvar.

Han har blivit gladere och mer lik sig själv igen...