Mitt första inlägg
Den här bloggen kommer att få fungera som en säkerhetsventil för mig och kanske som ett bollplank för er. Jag (fru M) och min man (herr T) är på en resa som förhoppningsvis leder oss till det mirakel som vi önskat oss så länge, ett barn. Jag har två barn Ä1 och Ä2 sen tidigare och min man har inga.
Vi har försökt bli gravida sen Januari 2010 och inte lyckats, vi kontaktade fertilitetsenheten där vi bor och fick vårat första möte med dem den 14/6, det är nog ett möte som varken han eller jag kommer att glömma! På plats så börjar våran läkare A att fråga oss lite om bakgrunden till att vi sökt deras hjälp, sedan lite familje historik m.m. Men sen sa hon att allt såg normalt ut för mig medans att för Herr T såg det inte bra ut. Hans spermieprov hade visat sig vara tomt på spermier och att hon ville att vi skulle lämna ett nytt men att troligtvis så skulle det visa sig vara lika tomt. Då skulle alternativen bestå av följande:
1 IVF
a) ta biopsi på herrT och hoppas på att de fanns spermier i pungen.
b) donerad sperma
2. Insimination med donerad sperma.
Hon sa rakt ut att alternativen för oss är donation eller adoption, för att sanorlikheten för att det skulle finnas spermier i en biopsi är försvinnande liten.
Sedan gjordes en gyn-undersökning på mig som visade att allt såg normalt ut, hon undersökte även HerrT och konstaterade att hans kulor var för små.
Nu har det ju gått ett par dagar och vi har hunnit smälta nyheten även om vi blev väldigt chockade. Vi vill helst ha en specifik donator som vi tillfrågade för ett par dagar sedan. Personen ( D(onator) vill ta sig en funderare och givetvis så kommer D få fundera så länge han behöver. Man kan ju inte säga att det är ett lätt ämne att ta upp med någon, hur börjar man lixom??
Idag ringde läkare A igen och berättade att även andra spermieprovet var tomt som vi hade trott och att hon inte trodde att det var någon ide att göra en biopsi.
så nu "hänger" vi lite i luften igen, fertilitetsenheten gör ettt sommar uppehåll på 6v. Och jag måste erkänna att det känns konstigt att veta att jag snart har ägglossning och inget jag gör kan se till att jag blir gravid...
Men välkomna
Vi har försökt bli gravida sen Januari 2010 och inte lyckats, vi kontaktade fertilitetsenheten där vi bor och fick vårat första möte med dem den 14/6, det är nog ett möte som varken han eller jag kommer att glömma! På plats så börjar våran läkare A att fråga oss lite om bakgrunden till att vi sökt deras hjälp, sedan lite familje historik m.m. Men sen sa hon att allt såg normalt ut för mig medans att för Herr T såg det inte bra ut. Hans spermieprov hade visat sig vara tomt på spermier och att hon ville att vi skulle lämna ett nytt men att troligtvis så skulle det visa sig vara lika tomt. Då skulle alternativen bestå av följande:
1 IVF
a) ta biopsi på herrT och hoppas på att de fanns spermier i pungen.
b) donerad sperma
2. Insimination med donerad sperma.
Hon sa rakt ut att alternativen för oss är donation eller adoption, för att sanorlikheten för att det skulle finnas spermier i en biopsi är försvinnande liten.
Sedan gjordes en gyn-undersökning på mig som visade att allt såg normalt ut, hon undersökte även HerrT och konstaterade att hans kulor var för små.
Nu har det ju gått ett par dagar och vi har hunnit smälta nyheten även om vi blev väldigt chockade. Vi vill helst ha en specifik donator som vi tillfrågade för ett par dagar sedan. Personen ( D(onator) vill ta sig en funderare och givetvis så kommer D få fundera så länge han behöver. Man kan ju inte säga att det är ett lätt ämne att ta upp med någon, hur börjar man lixom??
Idag ringde läkare A igen och berättade att även andra spermieprovet var tomt som vi hade trott och att hon inte trodde att det var någon ide att göra en biopsi.
så nu "hänger" vi lite i luften igen, fertilitetsenheten gör ettt sommar uppehåll på 6v. Och jag måste erkänna att det känns konstigt att veta att jag snart har ägglossning och inget jag gör kan se till att jag blir gravid...
Men välkomna
Kommentarer
Postat av: Sommartjejen
Kikar in och har tänkt göra det ofta och följa er väg mot bebis!!
KRAAAAAAM
Trackback
